Jag har nu hittat två personer till i släkten som är soldater. Bägge dessa har dessutom deltagit i krigståg till Svenska Pommern, i nuvarande norra Tyskland. Anders Sandberg var född 1773 och antogs som husar vid Livregementets Husarer i september år 1800. Hans far Olof Fjug var soldat i Närke-Värmlands regemente från 1744 och åtminstone till 1762.

Bägge bodde i torp på Fjugesta ägor. Det verkar som byn Fjugesta hade att upprätthålla både ett rusthåll med en husar för Livregementets husarer och två indelta soldater till Närke-Värmlands regemente.

Anders Sandbergs husarregemente reste till Pommern på våren 1807 och deltog i det relativt beskedliga krig mot Napoleon som bedrevs där fram till september 1807 när svenska armén kapitulerade och reste hem. Anders finns med i en rulla från en generalmönstring som hölls den 22:e juni 1807 nära Stralsund i Pommern. Men han kommer aldrig hem till sin hustru Anna Larsdotter och deras barn på husartorpet i Fjugesta under hösten 1807. Det finns noterat i en generalmönsterrulla från 1809 att Sandberg dött den 10:e december 1807, men inte var eller av vad. Även i husförhörslängden står han som död 1807, men han är inte begravd i hemsocknen Knista, och alltså har han dött någon annanstans. Hans hustru som hade fem barn i ålder två till åtta år måste då han dött säkert ganska snart flytta ut från husartorpet. De står därefter som ”Boende på Byens gemensamma ägor” i husförhörslängden, och det noteras att barnen ”Tigga”. I praktiken innebar det antagligen att de fick bo i en s k backstuga på byns mark och i övrigt klara sig bäst de kunde. Kanske fick de ut något av Anders innestående lön, men det är nog långt ifrån säkert.

Men var och varför dog då husaren Sandberg? Jag vet inte, men vill gärna ta reda på det. Vidare forskning i krigsarkivet kan möjligen ge svaret. Med största sannolikhet blev han varken sårad eller stupad i strid, utan troligen blev han sjuk och blev då antingen kvarlämnad i Pommern när övriga regementet åkte hem, eller så fick han avbryta hemresan någonstans på vägen på grund av sjukdom.

En intressant detalj i sammanhanget är att i mönsterrullorna för kavalleriet så finns ju inte bara ryttarna utan även hästarna noggrannt dokumenterade. Man kan därför se att trots att husaren Sandberg aldrig kom hem, så gjorde hans häst det. Han hade från och med 1803 ett rödskimmligt sto med mankhöjd 9 qvarter 2 tum (ca 138 cm) och som då var sex år gammalt. Stoet fanns med på mönstringen i Stralsund i juni 1807, och samma sto finns kvar hos Anders efterträdare på rusthållet nr 120 Fjugesta åtminstone fram till 1816, när hon bör ha varit ca 17 år gammal.

Jag har sett ett dokument i regementets arkiv som tyder på att det fanns svenska armésjukhus i Sagard och Bobbin på Rügen. Kanske dog han där. I så fall är det möjligt att tyska kyrkoböcker kan ge svaret, men de är svåra att forska i då de ofta bara finns som original i ute i de lokala församlingarna.